"..my bags are packed I'm ready to go..."

Jag kan konsten att packa och då menar jag packa alldeles för mycket och alldeles för tungt
är det typiskt tjejigt? Eller typiskt någon som har svårt att bestämma sig, ja man vet ju inte vad
det kommer vara för väder eller vad man ska göra?! Är det typiskt tjejigt?  I början går det iaf riktigt bra;

”Ja, mitt svarta linne”
”Ja mitt vita linne”
”Ja den ska jag ha på studenten”
”Ja, den här toppen kan vara bra att ha”
”Ja, den här passar bra till det svarta linnet”
”Ja, den här kan jag ha till det vita linnet”
”Ja, den här passar till det mesta”
"Ja, den är snygg”
”Ja, den är min favvo”
”Ja, den är så skön”

Ja 10 linnen/toppar/t-shirtar/skjortor senare så känns det helt ok..
Väskan är ju inte ens full, bara halvt och det känns bra tills jag kommer på att jag även ska
få plats med 2 par byxor, tjockare tröjor, jacka, skor, necessär, underkläder och lite till.
Med allt nedtryckt och dragkedjan faktiskt gick att dra igen så kändes det bra igen.

 

Jag ska vara borta i 4 dagar.

 


mc hammer

Jag kan inte blogga för bloggandets skull men samtidigt har jag en del att skriva om ibland jag glömmer bara bort det efter 1 minut och ändå är jag den med det bra minnet. Saker och ting är väl inte så aktuellt med mig länge. Om jag är med om värsta händelsen eller ser en olycka och tänker "Wow shit vad hände egentligen?!" Då är det nästan mer av en slump ifall jag kommer ihåg att nämna det till någon senare som nte var med.  Vem vet huvudet är kanske som en burk spikar, som i en utslagningsfråga i Tipspromenad.. Man blir inte klokare på hur många spikar det är i hur mycket man än skakar, vänder och och vrider på burken. Man får gå på känslan helt enkelt och min känsla säger att jag hade haft bättre ordning uppe i huvudet ibland om tankarna var utbytt till spikar... hmmm undrar hur många spikar som skulle få plats?!

Eller så gör jag som Pippi och lagar spiksoppa!

RSS 2.0