Ooo-liiiv-djoos

Fick min första bloggkommentar den här veckan och om alla undrar så såg jag den idag och den är redan 3 dagar gammal, Nä nu skäms jag hur sällan jag uppdatera eller kollar bloggen. (sorry och tack Martin)SKärpning Jennie!! MEN! Nu är jag här wait no further. Eller den som väntar på något gott väntar................... Alldeles för länge!(just det!)

Hade bara något fundigt att skriva som jag fick läsa hos min granne:
"Många åker och fiskar hela livet utan att någonsin förstå att det inte är fisken de är ute efter"
- Henry David Thoreau

Visst handlar det om något mer filosofiskt men jag kom att tänka på när jag fiskade som liten, JA med metspö, mask och hela köret. Härliga tider.. Få pappa att åka ut i båten och meta, vilket lugn men samtidigt vilken Spääänning.
Nappar,
Nappar Inte,
Nappar,
Nappar Inte..

Sällan man stirrat på en kork med så mycket koncentration förutom nu när man kan titta på en annan (vin)kork med allt annat än koncentration.. Tur det finns skruvkork nuförtiden!

Men hur mycket man än fiskat i sina dagar så kan man alltid få bottennapp och jag har fått min beskärda del av det men min kork är över ytan.

Idag var jag uppe med tuppen eller nog före tuppen känns det som. På tal om tuppar så berodde min tidiga morgon på att jag skulle vara packåsna till invaliden. Sen några hållplatser senare så kunde jag gå tillbaka till att vara mig själv dvs trött, hungrig, seg och inte alls sugen på att ta en sportig promenad but I did. En timma senare så sitter jag hemma och känner mig pigg, mindre seg, hurtig men forfarande hungrig. Det hade ju inte varit lika kul utan musiken i telefonen.
Nytt blandat med gamla godingar och några av de bästa idag var;

Kul när man känner människor då man kan sitta och göra olika saker men ändå umgås genom att "bara vara", en stickar(not me) och en annan håller kontakten med vänner från andra delar av Sverige (meeee).. och ett glas rött till det skadar inte(förutom att det smakar lite jäst).. Vissa har grannar från Hell andra har grannar från Varnhem.



Bilden i hoods är faktiskt från pride-06 och när vi var less på festen så drog vi hem till storebror och snodde varsin luvtröja(sorry andrew). Sen blev det MAX i kungsan för lite fyllekäk och ja nu kom jag på en till bilden från vägen hem över slottsbacken...




Ha ha.. Anna ville innanför och hälsa men vakten sa "Keep Out"


Kvällens låt är Halleluja med Jeff Buckley.. ren känsla.

Igår blev det en spontan kväll med min goa vän Edina, det blev en kväll med en halv karaff sangria, en öl och tapas. Ja det var vad vi stoppade i oss men som vanligt så blev det mycket snack och skratt. E är ju en av de få som verkligen kan sätta mig på plats och det gillas. En av de få som kan säga "Jennie du är ju knäpp/störd/puckad/" och verkligen ha all rätt att säga det, de få gångerna jag tar åt mig. Hon är en vän, en nära vän som kan bli arg men skratta med mig dagen efter. Det kallas kommunikation och den funkar bäst när det finns ngn på varsin ände av luren. Så E this one is for you.



Undrar fortfarande vad det beska var i maten däremot..
Skrattar fortfarande åt uttrycket "dra en .....!"
Fortfarande glad att jag slapp dansa linedance på Järntorgets hållplats.
Fortfarande förvånad över att jag faktiskt var hemma innan kl.21:00(vuxenpoäng)

När jag skulle börja skriva så började the Scripts - Rusty Halo spelas. Det är mycket running, running i början på den låten och den får igång mig, får nästan lust att springa, springa. En bra låt med skön melodi och sound. Fråga mig inte varför det kom upp förutom att låten började spelas när jag skulle börja skriva. Jag skulle egentligen bara kunna skriva om musik eftersom det är en stor passion men då blir jag säkert tjatig och tondöv tillslut.

På tal om musik så spelades låten "Wind beneath my wings" när jag körde till Landvetter igår. Den är bara så fin och känslosam på något sätt. En låt som fick mig att tänka på det som sjungs, orden, värmen och vem som skulle kunna vara vinden under mina vingar(don't laugh) .. Kom fram till att jag vill vara min egen vind, men samtidigt behöver alla en liten extra push från andra ibland. Ensam är inte alltid stark(ast) och att låta någon annan hjälpa är mer styrka än svaghet..
Igår ledde iaf tankarna till min mormor, hur vissa människor visar det goda genom att personifiera det och det var(är) min mormor, kärlek och värme personifierad. Hon var omedvetet vinden under mina vingar den tid vi fick tillsammans och idag är hon fortfarande den varma bris som ibland smyger sig på mig och påminner mig om att uppskatta det man har för inget varar för evigt. Hennes bortgång är min största sorg men samtidigt var hennes kärlek den största gåvan.. Hon är mer än ett pappersminne.

"Oh, fly, fly,
so high against the sky, so high I almost touch the sky.
Thank you, thank you, thank God for you,
the wind beneath my wings"

Börjar undra om det är vädret som påverkar huvudet eftersom vädret är lika grått som åskan i skallen.
Mitt i mullrandet bakom pannbenet så blev jag sugen på pesto, nej inte den på burk utan sån man mixar själv. Åååhh det var så gott!  Pesto med färsk tagliolini och kyckling. I like! Inte riktigt som mormors hemlagade köttbullar men vem kan laga mat som mormor.(Drottningen i himlen som aldrig kommer förlora sin tron) Det negativa är disken, diskar, lagar mat, diskar, diskar, diskar men är ju en evighetsmaskin. En bänk diskmaskin? Nej lat är jag banne mig inte.. men om jag lagar maten kan väl du diska??

Huvudvärken, getting used to it.
Pesto, ska vara hemlagad >> Kärlek.
Disk, är överskattat och papperstallrikar är ett no-no.

Satt och gick genom en låda med gamla bilder för några dagar sen och nu har jag en hög som jag sparade på byrån. Det är pappersminnen från tiden innan den digitala tiden till när jag kunde sitta och skriva ut dom själv hemma. Pappersminnen som inte finns mer än på just papper, inga negativ, inga sparade på disk, inga kopior alls.
Mycket historia i tunnt format.. Blandade känslor att sakna sinnesstämningen och omgivningen men samtidigt inte tiden. Tiden som nu finns fångad, ett ögonblick som kan bevaras längre än upplevelsen. Papper kan eldas upp, skrynklas ihop och kastas i soporna, klippas ner i bitar.. De är bara pappersminnen, de riktiga minnena har jag där jag förvarar allt annat dyrbart, en plats allra närmast  där allt gammalt aldrig åldras. En plats som bara öppnas genom vissa dofter/låtar/vyer/människor..